walk.blogg.se

På nått vis önskar jag att mitt framtida barn ärver mer kropp av min pojkvän än hen gör av mig, alltså att hen blir "smal". Varför? För att jag inte vill få ett barn som växer upp samma destruktiva samhälle som mig själv där det inte känns okey att vara knubbig, där man inte hittar jeans som passar, där man blir utfryst om man inte har rätt kläder (som man inte kan ha för man enligt klädtillverkaren är för tjock)
Jag vill inte att mitt barn ska få uppleva all den skit som jag fått uppleva, jag dör lite innombords när jag tänker på mitt barn kanske kommer, liksom jag har gjort många gånger, ligga utmattad vid toalettstolen för att försöka passa in (om den får min kropp).
Nej ve och fasa om mitt barn ärver min "knubbis-gen" och får uppleva all den kyla och omänsklighet, självdestruktivutet mm. som finns överallt.
Och vem fan är jag som hoppas på att mitt barn blir ett smalt barn vilket kanske gör att samhället fortsätter vara snedvridet med helt sjuka skönhetsideal. Samhället kanske behöver MER knubbisar!?
Men jag vill inte, nej aldrig någonsin att mitt framtida barn ska må dåligt för någonting den inte kan rå för/för vem den är.
Varför kan inte världen vara lite snällare? Varför kan inte modeindustin tänka om. och varför varför varför måste jag som 19åring ligga och vara ohyggligt rädd för att mitt framtida barn, som ännu bara är förhoppningar och framtidsdrömmar, ska ha en naturlig kropp med lite hull på benen? Det är väl det sjukaste av allt?
Är det bara i mitt huvud som allt är fel eller känner fler som jag?
Är världen lite fel?